Jari Litmanen fyller 40 år

Finlands i särklass bästa fotbollsspelare fyller 40 år idag (20 Februari). Ingen annan finländsk fotbollsspelare har haft en lika framgångsrik karriär som Jari. Sin talang har han bokstavligt fått med modersmjölken. Hans mamma spelade för Lahtisklubben Reipas i Finlands högsta serie. Hans pappa representerade även samma klubb, samt spelade även i landslaget. Så det är också Reipas som är Jaris moderklubb.

Litmanen spelade under sina bästa år i Ajax Amsterdam. Där vann han 4 holländska mästerskap. 1995 vann han UEFA Champions League med Ajax, och samma år valdes han till Finlands bästa idrottare, samt till tredje bästa fotbollsspelare i världen.

Säsongen 1995-96 vann Litmanen skytteligan i Champions League med 9 mål. Ett av dom gjorde han i finalen mot Juventus från Turin som Ajax dock förlorade efter straffsparkstävling. Litmanen är fortfarande Ajax bästa målskytt på europeiska ”gräsmattor”. Andra storklubbar som han representerat är Barcelona och Liverpool.

Litmanen har spelat 137 A-landskamper för Finland och gjort 32 mål sedan debuten år 1989. I båda kategorierna är han etta i Finland. Han torde vara den enda spelaren i världen som spelat landslagsfotboll under 4 olika årtionden.

De senaste säsongerna har Jari varit ganska mycket skadad. De tre senaste säsongerna har han spelat för FC Lahti i finska Veikkausliiga (Tipsligan) som är Finlands högsta serie. Hans snabbhet är naturligtvis inte på samma nivå som under hans glansdagar på 90-talet, men spelsinnet finns kvar. Och inte minst som ledare har han mycket att ge, både i omklädningsrummet och på planen.

Vill du läsa mera om Jari Litmanen finns det ganska mycket på Wikipedia på engelska och finska och kort på svenska.

Här följer klipp från YouTube med några höjdpunkter från Litmanens karriär.

Är 95E10 vad miljön och vi behöver?

Från och med början av 2011 har EU bestämt att vi ska köra med en bensin som innehåller högst 10% etanol (E10) i stället för 5% (E5) som hittills använts. Meningen är att få ner utsläppen från trafiken.

Fast nu är det så att alla bilar inte klarar av E10. De flesta motorer klarar av E10, men det är gummislangar och -packningar som kanske inte klarar av den. För de bilar som inte klarar 95E10 finns det fortfarande 98 oktanig bensin som har högst 5% etanol. Man räknar med att ca. 72% av Finlands bilar klarar E10, och resten tvingas då att köra med E5. Det är ändå ingen katastrof ifall man av misstag tankar E10 i en bil som ska ha E5. Det är först med långvarig användning som problem kan uppstå.

Långvarigt användande ja. Kan någon garantera att en bil som ”ska” klara E10 verkligen gör det? T.o.m. en del bilmontörer är inte så säkra på det. Visst, köper man nu en alldeles ny bil så ska det väl inte vara några problem, men jag tänker på en bil som har sisådär en 10 år på nacken.

De första bilmotorerna med direktinsprutning ska man inte alls köra med E10. Där kan själva motorn ta skada efter en inte allt för lång tid.

Vem vinner på detta? Åtminstone de som säljer bensin. De bilar som ännu kan köra på 95 oktanig bensin drar ca. 1,8% mera bensin jämfört med den gamla 95:an med 5% etanol. Det beror på att etanol innehåller nästan 40% mindre energi, vilket gör att det då behövs större mängd. Totalt ca. 1,8%. Så teoretiskt sett borde ju försäljningen av E10 bensin öka ungefär lika mycket. Men för alla som inte kan använda E10 utan tvingas köpa E5 ökar utgifterna ännu mer eftersom 98 oktanig bensin kostar ungefär 5 cent mera per liter. Å andra sidan är 98 oktanig bensin lite ”kraftigare” och motorn klarar sig med lite mindre mängd, så kostnaderna förblir kanske oförändrade. Det här är bara spekulationer. Vet inte om det verkligen är så.

Och hur är det med miljöaspekterna vilket var syftet med att införa E10? Nu tillverkas merparten av all etanol i Brasilien. Därifrån ska det ju fraktas långa vägar vilket kostar på miljön. Visst tillverkas det en liten del etanol i Finland av bioavfall, men den andelen är försvinnande liten. Handeln med etanol involverar stora pengar. Vilket kan betyda att alla inblandade parter nödvändigtvis inte är så noga med etik och moral. Bl.a. kan man tänka sig att brasilianska regnskogar skövlas för att bereda odlingsmark för produkter till etanolframställning. Risken finns också att man använder spannmål och andra grödor till etanol som annars skulle behövas till mat. Det finns rapporter som pekar på att utsläppen av växthusgaser skulle öka med 1,5 miljarder ton inom de närmaste 20 åren p.g.a. EUs miljöpolitik med bl.a. 95E10 bensin. Du kan läsa mer om det här (på finska).

Om EUs motiv med 95E10 verkligen är omsorg om miljön och att minska utsläppen, så tycker jag att det skulle finnas bättre sätt. Bilparken i Finland är bland de äldsta i Europa. Där kunde man lindra beskattningen för att få ner priserna och därigenom få en yngre bilpark med miljövänligare fordon. Fast det är naturligtvis något som bestäms på nationell nivå och inte i EU. Kollektivtrafiken borde också göras mera attraktiv och till ett verkligt alternativ också utanför stora städer. Kollektivtrafiken borde subventioneras så att det verkligen skulle löna sig att åka kollektivt. Där borde EU gå in och stöda stora och glest befolkade länder så som Sverige och Finland. Situationen är ju en helt annan i till ytan små och folkrika länder.

Vad kan jag själv som bilförare göra då? En hel del faktiskt. Måste jag verkligen ta bilen, eller kan jag gå eller cykla några hundra meter? Måste man ta bilen, vilket man ofta måste i ett land med långa avstånd, så kan man tänka på sin körstil. Där finns det enorma mängder att spara. En minskning med 0,5 l/100 km genom att ändra sin körstil är inte svårt alls. Det låter inte så mycket, men om alla bilförare skulle uppnå det så skulle det bli en ganska stor mängd bensin.

Själv är jag inte alls övertygad om att bensinen 95E10 kommer att minska utsläppen av växthusgaser. Men jag hoppas att jag har fel.

 

God Jul!

Jag önskar alla läsare av bloggen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2011!

Innebandy VM 2010

Då är 2010 års upplaga av innebandy VM avslutat. Och det slutade liksom senaste gången för två år sen på bästa möjliga sätt, d.v.s. Finland blev världsmästare efter att i finalen vunnit över Sverige. Det var nog turneringens två bästa lag som gjorde upp om guldet. Även om Sverige inte i den här turneringen varit riktigt så starkt som jag väntade mig. I semifinalen mot Schweiz klarade man knappt 3-2. Inte heller i kvartsfinalen tyckte jag att spelet var lika bra som Finlands, så egentligen var jag inte alls orolig över att Finland skulle förlora finalen. Det som skulle ha kunnat sätta käppar i hjulet var pressen från en fullsatt Hartwall Arena (13267 åskådare).

Innebandy är ju globalt en liten sport. Nu deltog 16 länder, men i praktiken är det fyra länder som på allvar gör upp om medaljerna. Dessa är Finland, Sverige, Schweiz och Tjeckien. Också det faktum att sex länder (om jag räknat rätt) inklusive Finland har finländsk tränare. Ett av dom lagen är Lettland som tränas av min fd. arbetskamrat, Iiro Parviainen. Lettland tillsammans med bl.a. Norge, Ryssland och Estland är länder som är på kommande.

Man kan ju undra om det är någon vits med att ha så många lag med när matcher i grundserien slutar 37-1. Visst är det roligt att se mål, det är ju dom publiken vill se. Men hör såna matcher hemma i ett VM? I en så här liten sport tycker jag ändå att det är försvarbart. Ju flera länder som är med, desto större spridning får sporten förhoppningsvis.

För att se hur liten sport det är fråga kan vi se t.ex. på Canadas landslag. Där spelar många finsk-canadensiska spelare med dubbla medborgarskap. Och tränaren och resten av tränarstaben är finländsk. Den stora stjärnan i Japans lag är finsk-japanska Jan Kondo som bott och spelat s.g.s. hela sitt liv i Finland. Estland har också en handfull spelare som är födda i Sverige. Som en liten jämförelse kan nämnas att Japan har 240 registrerade spelare, medan Finland har drygt 42000 och Sverige hela 120000.

Men ännu lite om Finland. De bärande krafterna i dagens final var nog de mer rutinerade spelarna. Mika Kohonen, som nyligen blev vald till världens bästa spelare för tredje gången, gjorde två mål. Också Rickie Hyvärinen (vald till andra bästa i världen) och den alltid hårt kämpande kaptenen Mikael Järvi hörde till de mest synliga. Juha Kivilehto som säkert en en av de bästa backarna i världen var också säkerheten själv bakåt.

Internationella innebandyförbundet (IFF) har som mål att innebandy ska vara med på OS programmet 2020. Det skulle utan vidare ge synlighet åt sporten, som väl inte är så känd och populär bland den stora allmänheten som t.ex. ishockey.

Nu får vi vänta två år till nästa VM som spelas i Schweiz. Flera av de äldre spelarna i årets VM är antagligen inte med då längre, så det ska bli intressant att se vilka de bärande krafterna då är.

Tvångssvenska – igen en gång

Jag tycker absolut att ”tvångssvenskan” ska slopas från de finska skolorna för tid och evighet. Inte så att de inte ska läsa svenska, men men kunde ersätta den med ”nyttosvenska”, eller varför inte bara svenska?

Orsaken till att jag tar upp det här igen (jag skrev ett inlägg om det tidigare) är att det är en fråga som är aktuell hela tiden, och är mycket omdebatterad just nu. Har kommande riksdagsval (april 2011) någon andel i det?

Varför är det då så farligt att läsa svenska i skolan? Man läser ju många andra ämnen som också är obligatoriska. Ta historia t.ex. Vad är det för idé med att läsa det om man inte tänker resa bakåt i tiden? Dåligt argument, men jag har heller inte hört några goda argument för att slopa svenskundervisningen.

Varför har då just svenskan blivit en nagel i ögat på så många finsktalande finländare? Är vi som talar svenska i Finland ”finare” än de som talar finska? Det tror jag inte. Men om man ser gamla finska filmer, så är det inte ovanligt att någon förmögen godsägare eller liknande har ett svenskt namn och talar finska med svensk brytning och har en översittarmentalitet. Kanske vi finlandssvenskar har varit så, inte vet jag, och nu finns det gamla fördomar som ligger bakom. Men då skulle det ju vara finlandssvensken som person det är ”fel” på och inte språket i sig. Jag tror inte att det är så man ser på oss. Jag har i olika sammanhang hört att det är okej att prata svenska hemma och i sina egna sammanhang, men när man rör sig bland allmänheten ska man tala finska. Så ”vi” är okej, men inte vårt språk; det som kännetecknar oss. Inte kan vi ju heller räknas som något stort ”hot”. På 1880-talet hade 18% av befolkningen i Finland svenska som modersmål och numera bara 5,5% (enligt Wikipedia), så andelen finlandssvenskar minskar ju i förhållande till hela befolkningen. Kan den negativa inställningen ha att göra med att man också i allmänhet är negativt inställd till sådant/sådana man inte känner så bra till. Finländsk invandrarpolitik har ju alltid varit minst sagt restriktiv, så finländare är kanske inte så bekanta med annat än det egna språket och kulturen. Och svenska språket och finlandssvenska kulturen kan jag tänka mig att är ganska främmande för folk som bor i norra och östra Finland.

Nåja, tillbaka till skolsvenskan. I finska skolor börjar man läsa svenska på femte klass. Eller är det t.o.m. ännu senare? (Finska börjar man läsa på trean i svenska skolor). På femman har man redan under flera år hört om ”pakkoruotsi” och annat som hjälper till att bygga upp fördomar. Så många är kanske redan fördomsfulla då dom börjar läsa svenska. Ingen vidare bra utgångspunkt. Dessutom, fick jag veta härom dagen, är svenskan inte alls så obligatorisk. En kvinna jag talade med sade att om man är mycket dålig på engelska kan man bli befriad från svenskundervisning. Hennes man som är finsk har inte läst svenska en dag i grundskolan. Det här var, enligt min uppskattning, på 1980-talet och det kan givetvis ha ändrat efter det.

”Vanliga” människors avoghet till svenskan kan jag ännu förstå. Men när man t.o.m. på ministernivå vill slopa svenskan är något mycket fel. Nu har man ju föreslagit att skolor i östra Finland skulle byta ut undervisningen i svenska mot ryska. Ryska behövs alldeles säkert, men varför inte låta intresserade läsa det vid sidan om svenska? Är man inte motiverad att läsa svenska med ett bekant alfabet, då tror jag att tröskeln är ännu högre att först lära sig ett helt nytt alfabet.

I en allt mer globaliserad värld borde man satsa ännu mera än tidigare på språkundervisningen. Språk är ju en förutsättning för kommunikation. I Norge, Danmark och naturligtvis Sverige med en sammanlagt befolkning på nära 20 miljoner invånare klarar man sig bra på svenska. Och kan man svenska är steget inte så långt till engelska och tyska, och med de språken klarar man sig i så gott som hela Europa. Sen kan vi jämföra med de drygt 5 miljoner invånarna i Finland, som blir en avskild och isolerad ”klick”, om man går in för att utplåna svenskan från Finland. Visst kan man tala svenska i nordiska sammanhang, men är det inte ändå lite konstigt att ta till ett för alla främmande språk (oftast engelska) när det på plats finns finländare som kommer från ett land med svenska som ett nationellt språk?

Nu finns det ju också finsktalande finländare som är positiva till svenskan och vill värna om den. Både på gräsrotsnivå, men också ”högre upp”. Bl.a. president Martti Ahtisaari och tidigare statsministern och SDP ordföranden Paavo Lipponen har klart uttalat sitt stöd för att Finland ska förbli ett tvåspråkigt land.

Det finns också andra länder som klarar av att ha flera officiella språk. Varför skulle inte Finland klara av det?

Facebook och annan social media

Social media har väl kommit för att stanna. Eller, det vet man ju inte. Kanske det bara är en modefluga som försvinner efter ett tag lika fort som det kommit. Facebook är väl det mest kända och använda sociala mediet. Själv är jag på Facebook, men är nog ganska kritisk till det vad säkerheten beträffar. Ska man köra några applikationer ska man låta Facebook få tillgång till än det ena, än det andra inklusive ens kontakter och vem vet vad. Jag vet i alla fall inte vad jag godkänner eller ger tillåtelse till. Därför brukar jag inte använda spel och andra applikationer. Eller väldigt begränsat åtminstone. Och inte är det väl alltid så intressant att veta vad allas katter, barn, fastrars mostrar osv. har sysslat med de senaste minuterna (inget illa menat dock). Men visst läser man en del kul saker också och t.o.m. seriösa och djupa saker. Fast meningen med social media är väl just socialt ”small talk”.

Men allt är inte dåligt med Facebook. Jag råkar ha en stor släkt med bl.a. över trettio kusiner. Vi är geografiskt sett väldigt utspridda, och att träffas ”in real life” är inte det lättaste. Nyligen startade jag och en kusin, som jag inte haft mycket kontakt med förut, en grupp på Facebook för vår släkt. Ganska många har redan gått med och vi hoppas att det blir aktivitet där bara vi blir varma i kläderna så att säga.

För en del har Facebook blivit ett beroende. Man ”måste” vara inloggad för att hålla koll på vad andra sysslar med. Fast det ska ju inte Facebook belastas för. Allt som kan brukas kan också missbrukas. Men för oss andra kan det ju vara riktigt kul och avkopplande.

Nu måste jag sluta skriva och logga in på Facebook. Vi ses där!

Varför detta meningslösa våld?

Hur kan sådant ske? Natten till 6 juli fick tre människor sätta livet till i drive-in-kön på McDonalds i Borgå. Skjutna på nära håll av en annan kund i kön. Man hade diskuterat och börjat gräla om något så trivialt som styrka i bilmotorerna eller något i den stilen. Gärningsmannen hade gått till sin bil och hämtat sitt illegala vapen och brutalt skjutit tre människor. Två dog omedelbart, och den tredje på eftermiddagen på sjukhus. Gärningsmannen var påverkad av alkohol och ”annat” och minns ingenting av händelseförloppet. Han har dock erkänt dådet efter att ha sett bilder från övervakningskameran.

1995 mördade samme man sin ex-fru. Hon bodde då hos sina föräldrar. Han bröt sig en natt tillsammans med sin flickvän in i huset där hon sov och sköt henne. Ex-fruns bror och flickvän skadades också svårt. För ett halvt år sen blev han villkorligt frigiven.

En pensionerad polis som var insatt i fallet 1995 (och dessutom granne till offrets föräldrar) blev intervjuad i lokaltidningen nu i veckan. Han är inte förvånad över att samme man gjorde sig skyldig till mord igen. Så här säger han till tidningen:
- ”Det är fråga om en man som är hyperfarlig, han har ingen broms, han kan göra vad som helst. Det överraskar mig inte att han skjutit igen. Femton år i fängelse har inte ändrat på honom.”

Alltid efter dåd som detta diskuteras det om huruvida vapenlagarna borde skärpas. Men jag tror inte att en skärpt vapenlag skulle ha någon skillnad. Därför att i det här fallet var det fråga om ett illegalt vapen, gärningsmannen hade ingen licens för det.

I samband med det här kommer jag att tänka på Juha Valjakkala, senare Nikita Fouganthine, som dödade en familj på tre personer i Åmsele i Sverige år 1988. Han dömdes till livstids fängelse och satt 20 år tills han blev frigiven 2 februari 2009. I synnerhet i Sverige blev det starka reaktioner på att en trippelmördare kunde bli frigiven. Och visst är det konstigt. Varför heter det livstid om man blir frisläppt efter normalt ca. 12-15 år. Valjakkalas 20 år är ett ovanligt långt straff. Har man på de åren verkligen sonat sitt brott? Sonat att man utplånat en hel familj. Sonat allt det lidande och den sorg man förorsakat de anhöriga. Å andra sidan kan man ju fråga sig om man blir en bättre människa av att sitta ett helt liv i fängelse. Med tanke på fallet i Borgå nu i veckan kan man ju svara nej. Och det är orsaken till att man inte borde försättas på fri fot. I alla fall inte utan omfattande psykologiska tester, vilket inte gjorts här.

Hade Esa skjutit de tre männen i bilkön på McDonalds om han varit nykter? Hade han då haft en spärr som hindrat honom från att bli en trippelmördare? Det vet jag inte, men det är möjligt. Men någonstans djupt inne måste det ju ändå finnas en likgiltighet för andras liv. Annars tror jag inte att man med berått mod kan skjuta tre personer trots att man är påverkad av vad som helst.

Hur ska samhället kunna skydda vanliga medborgare från sådana människor? Tyvärr tror jag inte att det är möjligt. Det här kan hända var som helst och när som helst. Ingen som sätter sig i en bilkö till en snabbmatsrestaurang kan väl ändå på riktigt tro att man far därifrån i en liksäck.

Vart är vårt samhälle på väg?

Livet ler!

Visst är det trevligt när våren är här. Naturen vaknar till liv, och träd och buskar vaknar igen ur sin vintersömn. Själv känner jag det som att man kan börja leva efter att ha överlevt vintern. Visst, nu kommer gräsklippningen in i bilden, istället för snöskottningen som man dragits med några månader. Men en klar fördel är det med gräsklippning: efter att det är klart vet man att det går flera dagar, kanske en vecka till nästa gång. Efter att snöskottningen är klar vet man aldrig om det dröjer nån timme eller nån dag till nästa rond.

Och summan på elräkningarna sjunker också i takt med att temperaturen stiger. Ännu en klar fördel.

Och som busschaufför tycker jag att det är enormt mycket roligare att få köra på bar asfalt i solsken – även om det inte är ovanligt att temperaturen stiger till 40° eller mer – än att köra på glashala vägar med så mycket snö i luften att man inte ser mer än 10 meter framåt. Dessutom finns det alltid dom som tycker att bussen trots omständigheterna alltid ska hålla tidtabellen. Men nog klagat.

Nu är våren och snart sommaren här, och nu ska det njutas!

Trevlig vår/sommar åt Er alla!!

Trafikidioter

Som yrkeschaufför får/tvingas man se en hel del konstigt i trafiken. I synnerhet nu på våren beter sig folk precis som galningar. Vad beror det på att annars förnuftiga människor lämnar hjärnan hemma eller kopplar den i friläge när dom sätter sig i bilen? Det verkar vara en sport att våga köra över vägen eller gatan med tre sekunders marginal till bilen som är på kommande. Även om man kunde vänta fem sekunder och sen ha hur mycket tid som helst. Förbryllande!!

Eller om det finns två filer i samma riktning. Då ska man köra slalom mellan bilarna i båda filerna och irritera andra, utan att för den skull vinna något annat än två sekunder extra vid rödljuset.

Listan på idiotiska beteenden i trafiken kunde göra hur lång som helst.

Skulle man bete sig på samma sätt med shoppingkärran i matbutiken skulle man knappast komma ut därifrån utan minst ett blått öga och näsblod. Men när man sitter i en plåtburk utom hör- och räckhåll för andra, då kan man bete sig hur som helst.

Något som är typiskt här i Borgå är att man på allt sätt ska hindra bussar. Jag vet inte om det bara är okunskap, allmän dumhet eller helt enkelt elakhet, men om en buss kör längs gata med flera filer i samma riktning och skall byta fil, då är det nästan säkert att den lilla lucka som eventuellt funnits snabbt är ett minne blott.
Eller om en buss är på väg ut från hållplats på område med en hastighetsbegränsning på upp till 60km/h. Då är andra skylldiga att ge väg. Men det är också en sport att trycka på gasen och köra förbi även om det kommer bilar emot. Många långfingrar har jag sett av idioter som inte kan trafikreglerna i det här fallet. Men samma typer ”vet” nog att man inte ens behöver se åt vänster om man kommer från höger i en likvärdig korsning.

Sådan idioti verkar vara mera utbredd i Borgå än andra ställen. Folk som kommer annanstans ifrån säger att trafiken är rätt speciell här.

Hur är det i Sverige t.ex.? Med den lilla erfarenhet jag har av trafiken där, kan jag säga att folk verkar artigare mot varandra än här.

Men som en kollega brukar säga; Sverige hade bilindustri redan då vi åkte häst och kärra här.

Pakkoruotsi – Tvångssvenska

Det här är en långkörare som inte verkar ha någon ände, tvärtom tar den bara mera fart. För dom som inte vet kan jag berätta att tvångssvenska är när stackars små finska barn tvingas lära sig svenska i skolan. Dvs. samma sak som läget är med historia, geografi, religion, biologi osv. Men av någon anledning väcker inte det debatt.

Argumenten varför man inte ska lära sig svenska är ofta närmast komiska, eller tragikomiska. Om man inte lär sig finska i Sverige, varför ska vi då lära oss svenska? I filmer talas det engelska, och de är textade till finska. Här är bara ett par exempel. Det finns t.o.m. experter som menar att om man läser svenska kan det hämma inlärningen av andra språk. Andra menar också att eftersom det finns elever som inte är motiverade att lära sig svenska så stör dom lektionerna för dom som skulle vilja koncentrera sig och lära sig svenska. Men är inte det fallet med alla andra ämnen i skolan också?

Visst kan svenska vara svårt att lära sig för finskspråkiga, men svårt kan det också vara för svenskspråkiga att lära sig finska. Därför att finska och svenska hör till två olika språkgrupper och finsk och svensk grammatik skiljer sig mycket från varandra.
För något år sedan slopade man tvånget för finska elever att skriva svenska i studentexamen (och finska för svenska elever), därför ”att de är så förnuftiga att de nog i alla fall kommer att skriva det”. Men faktum är att svenskakunskaperna bland högskolestuderanden har rasat efter det.

Bland politiker verkar det inte heller riktigt finnas vilja att få ändringar till stånd. Till det bättre alltså. Vilja att få ”försämringar” till stånd verkar finnas. Men visst kan man prata fint före val om vikten att lära sig svenska och om vilken rikedom det är med två språk. Men efter valet är det bara dyrt och besvärligt att ha allt på två språk.

Varför inte göra skolan frivillig så att bara de som känner sig motiverade börjar där? Det blir säkert bra.