Troy Davis – offer för justitiemord?

Tidigt i morse finsk tid verkställdes dödsdomen mot Troy Davis och han avrättades med en giftspruta i Georgia, USA. Han blev 1991 dömd till döden för att ha tagit livet av polisen Mark MacPhail som på en lediga dag år 1989 ingrep för att förhindra misshandeln av en hemlös man. Davis är den 35. fången som avrättas i USA hittills i år och den 1268. sedan 1977. Det här fallet har väckt stor internationell uppmärksamhet och 1 miljon människor har skrivit under listor för att ändra dödsdomen. Bl.a. påven Benedictus XVI, den sydafrikanska ärkebiskopen och nobelpristagaren Desmond Tutu och USAs ex-president Jimmy Carter har vädjat för att dödsdomen ska upphävas. Också EU har vädjat om nåd för Troy Davis.

Men varför protesteras det då så vilt mot just den här domen? Jo därför att det inte finns något mordvapen eller något annat tekniskt bevis som binder Troy Davis vid mordet. Det enda man har emot Davis är nio vittnen, varav sju senare tagit tillbaka eller ändrat sina vittnesmål. Dom hävdar att dom blivit pressade av polisen att peka ut Davis som den skyldige.

Men hur är det möjligt att man i ett civiliserat västland kan döma en människa till döden på basen av 2(!) människors vittnesmål. Utan tekniska bevis!! I USA är man mycket snabb med att döma ut andra länders människorättssituation. Länder som Sydkorea och Kina är ju definitivt inga mönsterländer när det kommer till människorättsfrågor, men dom gör det i alla fall öppet. Inget hymlande och hyckleri som i falskhetens och skenhelighetens högborg, USA. Troy Davis hade t.o.m. begärt att få göra ett lögndetektortest för att på så vis bevisa sin oskuld, men den begäran avslogs. För att USA måste ha någon att döma till döden för mordet på en polisofficer???

 

Källor för fakta: YLE, Dagens Nyheter och Aftonblabet

 

Varför denna arrogans?

Nu menar jag arrogans i trafiken. Den tycker jag har ökat de senaste åren. Jag har kört buss i lite mer än 17 år nu, och under den tiden har det skett ett stort förfall i folks inställning till trafik. Naturligtvis inte hos alla, det finns naturligtvis de som kör vettigt. Men över lag har trafikkulturen tagit ett stort kliv bakåt.

Och vad beror det på? Svårt att ge ett entydigt svar på det. Men jag brukar säga att trafiken ganska långt är en spegel av samhället i övrigt. Där har respekten mot andra också minskat. Inte minst på olika diskussionsforum på internet och i kommentarer till nyheter på nyhetssidor har klimatet blivit ganska hett. Där kan man gömma sig bakom en pseudonym och vara helt anonym för de mat diskuterar med. Likadant är det i trafiken där man är omsluten av ett ”plåtskal” och inte behöver vara rädd för att konfronteras ”face-to-face” med de man beter sig arrogant emot.

Jag läste nu i veckan en insändare i den finska lokaltidningen här i stan om en bilförare som i rusningstiden körde med ”betydlig överhastighet” och körde förbi andra bilar till både höger och vänster och visade långfingret åt de som körde enligt trafikreglerna. Som tur är finns det inte allt för många av dessa, men tyvärr ser man av såna också.

Sen förstår jag mig inte alls på de som med små personbilar kilar bussar och långtradare som ändå är flera gånger större och tyngre. Vid en eventuell kollision råder det inga som helst tvivel om vem som är den största förloraren. (Vinnare finns aldrig vid en kollision.) Här som jag bor verkar det vara en sport att kila bussar som kommer ut från hållplats. Och ändå står det i vägtrafiklagen (Kap. 2 22§) att man har skyldighet att ge väg för buss som är på väg ut från en sådan om hastighetsbegränsningen är max. 60 km/h. (Vilket ju inte ändå betyder att bussen får komma ut från hållplatsen om inte bilarna har en möjlighet att stanna.) I vissa fall kan det väl handla om okunskap, men nog märker man att det ofta rör sig om rena rama idiotin. För när bilen kommit förbi hållplatsen/bussen står föraren på bromsen för att inte köra på framförvarande bil vilket betyder att föraren gasta i stället för bromsat när han/hon sett att bussen är på väg från hållplatsen. Men samma typer är mycket väl medvetna om sina rättigheter då dom kommer från höger i en likvärdig korsning.

Jag ser också en arrogans mot ”svagare” i trafiken. Alltså sådan som inte är skyddade av ett plåtskal så som fotgängare och cyklister. Själv cyklar jag dagligen till och från jobbet och flera ställen längs vägen finns det ställen där cykelvägen (som jag har hela vägen) korsar gator som har väjningsplikt. I de flesta av de här fallen har bilarna triangel, men i ett fall t.o.m. STOP-märke och tilläggsmärke som visar att man korsar lättrafikled. Men oberoende av märke är det inte alls ovanligt att bilarna susar över cykelvägen utan att ens bemöda sig att vända på huvudet och se efter om det kommer någon. Men samma sak ser man ju även annars i samhället. Alltså att man bryr sig allt mindre om de svagare, så som t.ex. barn, åldringar och sjuka.

Så jag börjar tro allt mera på min tes om att trafiken är en spegel av samhället i övrigt.

 

 

Mera trafik på bloggen

Det har inte hänt så mycket på den här bloggen på senare tid. Det händer liksom inte riktigt så mycket att skriva om. Största delen av min vardag går åt till jobbet där jag kör buss. Men i trafiken händer det ju förstås en hel del, så det kan hända att det blir något om trafik i den här bloggen framöver. Men nog också annat om det råkar finnas något.